Amineh kämpar hårt för tonårsflickors rätt att slippa våld, patriarkala strukturer och hedersförtryck, en kamp som hon har fått utföra i opposition mot ett oförstående svenskt samhälle men också i opposition med ledningen i sitt eget parti. Amineh, inte större än en kalasjnikov är en gripande och näst intill ofattbar historia om överlevnad, strid och kamp men också om möten, förståelse och kärlek.

I stället för en minskning av antisemitiska vanföreställningar, och trots ett alltmer inkluderande ochpluralistiskt Europa, har på senare tid en rad samverkande faktorer skapat en situation som judar och många andra, uppfattar som hotfull. Hur kunde det bli så? I denna kortfattade bok lyckas Steven Beller på ett överskådligt sätt placera den moderna antisemitismen i dess historiska kontext, förklara processerna och samtidigt visa hur vi alla kan motarbeta antisemitism i alla dess former.

Ordet "solidaritet" är ett märkligt ord, på samma gång älskat och föraktat. Det har gjort en lång resa sedan det tog plats i Napoleons berömda civillag. Det har befunnit sig på revolutionens barrikader och firats furstligt i salongerna i Paris, och Roms påvar har med välbehag tagit det i sin mun. Men det har också varit en trogen kamrat för fattiga arbetare och förföljda fackföreningar och en avskydd motståndare för många av världens stora.

I dag håller ordet åter på att komma i fokus, men meningarna om vad solidaritet innebär skiftar. Är det enbart en känsla av samhörighet eller ett starkt band som håller samman grupper, klasser eller hela samhällen? Kan solidaritet skiljas från välgörenhet? Kan man vara solidarisk med hela mänskligheten? Så lyder några av de frågor Sven-Eric Liedman ställer i Att se sig själv i andra (1999).

Det här är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på albertbonniersforlag.se/pod

Många av oss är fostrade till osynlighet. Många av oss fick redan i barndomen lära sig att vi var halva människor. Här i ett främmande land har vårt värde ytterligare devalverats och vi har blivit det tredje könet: invandrarkvinnor. I vårt hemland var vi omgivna av grannar som log mot oss, som kände oss och som talade vårt språk. I vårt hemland var vi bara kvinnor men vi var också systrar, döttrar, släktingar. Vi var människor med namn, historia och familjeband."
Ur boken

En röst för de människor som ingen kan höra
Hon var en gång själv förtryckt, misshandlad och förminskad som människa - idag är Soheila Fors en stark röst för alla människor som kommer till Sverige för att få frihet, men som istället finner en starkare hederskultur med ensamhet, utsatthet och språklöshet som sällskap.

I sin första bok Kärleken blev mitt vapen skriver Soheila Fors om sin resa från uppväxten som kurdisk adelsflicka i ett priviligierat hem i Iran, till misshandlad småbarnsmamma i Sverige och hur hon slutligen reste sig ur förtrycket och bestämde sig för att hjälpa andra i samma situation.

Till hösten kommer boken Bakom varje fönster bor ett hjärta som handlar om kvinnorna och barnen som flyr till Sverige men som inte får samma demokratiska och mänskliga rättigheter som oss andra.

Soheila Fors ger sin röst åt tio olika röster, människor som hon har kommit i kontakt med genom sitt skyddade boende. Människor som inte får någon annan hjälp i vårt samhälle.

I Bullerbysyndromet reser journalisten Lars Berge kors och tvärs genom vårt avlånga land för att ta reda på vad som egentligen hände med den Bullerby som en gång såg sig som världsledande inom praktiskt taget allt. Var den kanske bara en dröm? Eller fanns den på riktigt? Vi möter Sveriges mest beundrade person, gänget bakom Sveriges nya logotyp och vi möter mannen som är övertygad om att den mest omskakande händelsen i landets historia har mörklagts av utländsk säkerhetstjänst.