Kunskapens yttersta kant : Gud och det givna i K.E. Løgstrups Metafysik

I 70-årsåldern börjar den danske teologen och filosofen K. E. Løgstrup (1905-1981) skriva och sammanställa en serie med fyra böcker som han benämner Metafysik. Han dör hastigt och en redaktionskommitté slutför utgivningen. I dessa verk knyter Løgstrup samman sin halvsekellånga produktion men formulerar framför allt helt nya och mycket originella teorier. I synnerhet hans teori om »förnimmandet« (sansningen) blir omdebatterad. Den innebär att rent fenomenologiskt föregår människans förnimmande hennes förståelse av tillvaron.

Istället för att isolera denna teori visar Esbjörn Särdquist i Kunskapens yttersta kant hur en meningsfullhet framträder när den sätts i samband med två andra centrala teorier i verket, teorin om »den analoga ordningen och förnuftet« samt teorin om »förintandet«. Avhandlingen klargör hur dessa tre teorier tillsammans belyser en modern verklighetsförståelse präglad av ett kunskapsteoretiskt paradigm som härrör från Kants transcendentalfilosofi och som Løgstrup talar om som ett »kunskapsteoretiskt felkomplex«. Det leder fram till en diskussion och kritik av den mänskliga förståelsens möjlighet till absolut självständighet och av hur vetandets avhängighet kan beskrivas.

För teologin och föreställningen om Gud spelar resonemang om förståelsen en central roll. Kunskapens yttersta kant tolkar Løgstrups Metafysik genom att klarlägga hur teorierna gestaltar en förståelse som är klar över sin egen begränsning, som är »sårad«. Den religiösa tydning Løgstrup gör är insatt i detta sammanhang. I detta ljus diskuterar avhandlingen några huvudlinjer i modern teologi.

Esbjörn Särdquist (f. 1966) är präst i Svenska kyrkan och Kunskapens yttersta kant är hans doktorsavhandling i systematisk teologi inom ämnet religionsvetenskap vid Karlstads