Allt är bra när allt känns fel : brev om den kontemplativa bönen

Det här är inte en bok för sökare, den är till för den som redan har bestämt sig för att vilja vara en kristen, för den som vill be och som har gjort det länge – men som stöter på problem. För vad gör man när det så småningom börjar bli mer och mer motbjudande att fylla bönen med fromma bilder, ord och tankar? Får man lov att bara ”vara” hos Gud – trots att det enda man har att bidra med är tankspriddhet och inte alls den kärleksfulla uppmärksamhet som man skulle önska?

Dom Chapman har stor erfarenhet av att gå den inre bönens väg. Han har dessutom en rejäl dos sunt förnuft: ”Be som du kan och försök inte be som du inte kan”, är ett av hans handfasta råd. Han föraktar inte den aktiva, tänkande och talade bönen, men menar att för den som inte längre kan be på detta sätt finns en fortsättning: att låta Gud själv överta bönen. På ett verklighetsnära, rappt och osentimentalt sätt visar han att allvarligt menande bedjare ofta gör livet onödigt komplicerat. Man kan helt enkelt inte avläsa bönens kvalité på själva bönen – om dess frukt är en större överlåtelse, förnöjsamhet med Guds vilja i det dagliga livet, kan bönen vara hur misslyckad och avskalad som helst i våra egna ögon