Landsförvisade

”Döpardjävlar, kom ut!” ”Kom ut!” instämde en kör av röster därute på gatan. Vi tittade på varandra. Inte kunde vi gå ut. De skulle slita oss i stycken. Det hördes ytterligare skrik och vrål därutanför. Det lät som att det kom mer folk. ”Håll er borta från fönstren”, utropade Fredrik som varit med många gånger förr. ”Ducka!” ropade Christian. ”Skydda huvudena!” Med händerna över huvudet halvt kröp, halvt sprang Fredrik bort och petade till vindsluckan. Med ett gnisslande veks den ner. I samma ögonblick sprängdes köksfönstret av en sten. Alla ljus blåstes ut av vinddraget och skriken från folkmassan hördes ännu tydligare. I nästa sekund hördes en krasch från kammaren, när en sten for in genom fönstret där.