Om den heliga Anden

Basileios Om den heliga Anden har haft ett betydande inflytande på eftervärlden. Författaren Basileios av Caesarea, även kallad den store, (329/30–379) räknas som kyrkofader, kyrkolärare och helgon inom såväl romersk-katolska kyrkan som de ortodoxa kyrkorna. Han kallas det grekiska munkväsendets fader. Som de tre kappadokiska fäderna räknas Basileios, hans vän Gregorios av Nazianzos och hans bror Gregorios av Nyssa. De bidrog väsentligt till utformningen av Treenighetsläran och till den teologi som utmejslades vid första konciliet i Konstantinopel (381) och gjorde slut på den arianska striden.

Både Gregorios av Nyssa och Gregorios av Nazianzos arbetade vidare med de frågor som Basileios tar upp i Om den heliga Anden. De deltog båda i konciliet 381, den senare som ordförande, och här fann den trosbekännelse som idag brukas över hela den kristna världen under namnet »den nicenska« sin slutgiltiga form. Orden »som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras« kommer från Basileios.

Vid följande ekumeniska koncilier blir hans bok uttryckligen citerad. Under de kristologiska motsättningarna åberopade alla sidor olika ställen. Den hade stor betydelse för Ambrosius av Milano som läste fäderna på grekiska, men kom inte att spela någon roll i väst förrän den där blev liksom nyupptäckt av humanisten Erasmus av Rotterdam, som fäste sig vid den vackra grekiskan och menade att Basileios överträffade alla sin tids vältalare. Särskilt fäste Erasmus sig vid boken om den heliga Anden.