Sveriges kyrkohistoria. 7, Folkväckelsens och kyrkoförnyelsens tid

Band 7 i Sveriges kyrkohistoria skildrar den händelserika brytningstid som ledde fram till nya självständiga frikyrkobildningar under andra hälften av 1800-talet.

Svenska kyrkan och staten stod i nära förbindelse med varandra, och prästerna var bundna vid kyrkans lutherska bekännelse och lära. Detta kritiserades av den nyevangeliska väckelsen, som ställde kyrkans dop, nattvard och prästämbete under debatt. Samtidigt mötte både kyrkan och frikyrkorna motstånd från den socialistiska arbetarrörelsen och andra idérörelser, som menade att den kristna religionens tid var ute.

Läsaren får följa utvecklingen i den baptistiska rörelsen och i den nyevangeliska väckelse som tog form i Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen och Svenska Missionsförbundet, liksom den romersk-katolska kyrkans nyetablering i vårt land. Den internationella påverkan på utvecklingen var mycket tydlig.