På rutinens brant

Om församlingen och den kyrklösa tron. - UR BAKSIDESTEXTEN - - - Jag är kristen, men på mitt eget sätt. - - - Vi är ju faktiskt uppfostrade enligt kristna normer; du ska inte dräpa, du ska inte stjäla och hela den där baletten. - - - Sedan har man ju också tagit en del från andra religioner. - - - Men trots allt tycker jag att vi ska ha kristendomen i botten i vårt samhälle. - - - ?Mina förväntningar är att församlingen inte ska försvinna. Men då måste den förändras, annars kommer de yngre inte med. Jag är trött på alla släta predikningar, man måste inte vara så himla snäll i kyrkan. Om man får höra något i kyrkan som skakar om, så blir man nyfiken och kommer tillbaks en annan söndag. Som det är nu, tycker nog folk, att i kyrkan är det likadant jämt.? - - - Två röster ur boken som pekar på klyftan mellan församlingen och den kyrklösa tron. - - - Fler och fler säger att de är kristna, men på sitt eget sätt, medan färre och färre känner sig hemma i kyrkan. Ändå fortsätter många församlingar som om ingenting hade hänt, eller. . . * - - - Ger vi oss tid att stanna upp, ställa frågor och lyssna? - - - Vad har människor utanför kyrkmurarna för tankar om livet, kyrkan och Gud? - - - Varför finns egentligen församlingen och vad är målet med gudstjänsterna och verksamheten? - - - Vart är kyrkan på väg och hur kan vi hitta en hållbar församlingsstrategi till 2000-talet? - - - Detta är några av de frågor PÅ RUTINENS BRANT aktualiserar. Boken är ett resultat av ett utvecklingsprojekt i Bollebygds församling. - - - Utgångspunkten är en vanlig församling och därför är boken användbar för utveckling och förnyelse i de flesta församlingar.