De 1 500 frågorna spänner över alla litterära tidsepoker, världsdelar och genrer. Här finns klassiker såväl som de senaste årens bästsäljare, deckare och poesi, chic lit och faktaböcker och en hel del annat.

Boken är uppdelad i en mängd olika ämneskategorier. Svårighetsgraden varierar och frågorna kan vara av karaktären fråga–svar, 1 x 2 eller para ihop rätt alternativ.

De tio huvudkategorierna är:
En litterär rundtur, Litterära karaktärer, Spänningslitteratur, Poesi och dramatik, Memoarer & biografier, Litterära citat, Bok & litteraturkunskap, Litterära priser och utmärkelser, Litterära manifest och En litterär mix.

De tillhörde den grupp av tvåhundratusen svenskar som återvände till hemlandet efter många år i USA den grupp som vi inte vet så mycket om.
Varför återvände dessa människor och hur gestaltade sig deras fortsatta liv i Sverige? Man vet att kvinnorna återvände i mindre omfattning än männen. Vad berodde det på?

I Albertina och Viktor Emigranterna som återvände, gör historikern Carin Bergström en djupdykning i sina farföräldrars historia. Hon minns dem från sin barndoms Karlstad. De var uråldriga, respektingivande och djupt religiösa och berättade aldrig någonting om sina år i Amerika för sina barnbarn. Författaren menar att farföräldrars tid i Amerika och deras klassresa när de kom tillbaka starkt färgade av sig på hennes egen tonårstid präglad som den var av flickskola, killar, dubbelmoral och hålfotsinlägg i 50-talets Sverige.

Carin Bergström är fil dr och docent i historia och har varit museichef på Skoklosters slott och överintendent för Kungl. Husgerådskammaren med Bernadottebiblioteket. Hon är ledamot av den Värmländska akademien och har gett ut ett antal böcker i kulturhistoriska ämnen.

Lasse Anrell, född 1953 i Stockholm, men med rötter i Arvika, Väsa och Degerfors, är journalist och författare, framför allt som sportjournalist och sportkrönikör.
Anrell har arbetat på Aftonbladet som sport krönikör och kolumnist i 30 år. Nu skriver han krönikor i Nya Wermlands Tidningen. Han har även varit verksam på TV4 och suttit i juryn till Sikta mot stjärnorna. Han har gett ut ett stort antal barnböcker, har nyligen haft ett par fotoutställningar i Stockholm och gör nu debut som fotograf i bokform.

Ingenstans har varven och båtbyggerierna legat så tätt som på Orust. Öns båtbyggare har placerat Orust på världskartan genom sin hantverksskicklighet och genom båtar som blivit kända för sin kvalitet.

Det finns gott om maritima kulturminnen på Orust, i form av värdefulla varvsmiljöer. Men också flera moderna varv, som nu upplever medvind och producerar båtar till både oceaner och hemmavatten.

Ett trettiotal av alla båtbyggare som är eller varit verksamma på Orust det senaste seklet träder fram i boken, i intervjuer med dem själva eller deras söner och döttrar. Det handlar om hårt arbete, båtbyggande i trä och plast, generationsskiften och nya tider. Alla är de bärare av ett kulturarv och förvaltare av en kunskapsbank. En berättelse att förundras över och bilder att förtjusas av

Denna bok ger oss spännande skildringar av denna tid med pest, vulkanutbrott och jordbäv- ningar tillsammans med inblickar i kejsarnas tillvaro och det kyrkliga livet.

Carolus Rex var mitt namn. Det var jag.
Karl XII fick jag heta efter långa släktleds räkning.
Född i purpur 1682, skjuten till döds av en kulknapp avlossad från egna led.
Kronan satte jag själv på mitt huvud.
På väg till kröningsceremonin föll den i gatans smuts.
Jag behövde den inte. Jag var 15 år gammal och smord av Herren.
Om än finlemmad och smalaxlad var jag stark i beslut.
Jag var suverän.
Jag sände fler undersåtar i döden än någon annan europeisk regent.
Alla lydde mina påbud.
Jag vet vad de sa om mig: krigarkung.
I början gick jag segrande ur striderna. Mot slutet led jag enbart förluster.
Det påstås att jag jagade björn med större iver än kvinnor.
Ingen kvinna väckte mitt begär.
Därom talar jag icke.
Jag fick aldrig en son.
Till slut måste sanningen fram.
Många säger att de funnit den.
Många har i efterhand trott sig se skeendet.
Finn här från min egen penna vad jag gjorde, det jag byggde, det jag ödelade.
Detta är min egen historia.
Sådan var jag.

Vem är jag ? Ja det kanske du funderar över ibland. Tänk vad du upplevt och så mycket som hänt under din livstid.
Cmej är en pärm i A4-format där man kan dela med sig av minnen, upplevelser och sådant man varit med om i sitt liv. Det kan vara historier från förr och hur man har det idag. Med Cmej får man möjlighet att berätta om sig själv och dela det med nära och kära.

Kapitel : Mitt liv idag
Barndomstiden
Skoltiden
Ungdomstiden
Vuxenliv
Mina guldkorn

Diplomaten Kaj Falkman, handläggare på UD av Vietnamfrågan 1968–1973 och beskickningschef i Hanoi sommaren 1971, ger en rik historik över krigen, i synnerhet av USA:s intensiva, teknologiska angrepp. Falkman bygger sin framställning på unika informationer och kunskaper, på intervjuer och samtal med fransmän, amerikaner och vietnameser. Han har gått igenom mängder av litteratur, många böcker och dokument av framträdande aktörer som ministrar, presidenter, rådgivare och militärer. I boken ingår intervjuer från så sent som 2013 med exempelvis Madame Binh. Här undersöks även Vietnams långa politiska och kulturella historia. Falkman gör filosofiska jämförelser och betraktelser över Östs och Västs tankevärldar, psykologiska analyser av beslutsfattares motiv och världsbild. Han studerar till och med skönlitteraturens och poesins inflytande och kraft.

Ekot från Vietnam är den första boken i sitt slag, en helhetsbild, där man även får insyn i Sveriges agerande. Här förstår läsaren att för människor i krig finns inga segrar.

Kaj Falkman är diplomat med ett yrkesliv bakom sig i bl.a. Vietnam och Japan. Han är även författare med en lång rad böcker bakom sig, både skönlitteratur, lyrik och fackböcker

I denna bok möter vi 2000-talets fäbodbrukare i skogslänet Dalarna. Idogt arbetande småbrukare som sommartid flyttar till skogs med sina djur, ofta till små gråtimrade stugor och fjus utan el och vatten. Kanske är det dessa människor som egentligen lever i världens mitt, som allra mest klarsynt ser vad som håller på att hända med jorden och faktiskt försöker leva därefter?

I alla fall är det människor som vågat välja sin egen väg och följt sina drömmar men samtidigt bär upp en lång tradition och ett hållbart arv. Det är människor som sliter hårt, men ändå ofta uttrycker att de har funnit friheten. Här berättar de om lantraser, mjölkprodukter, fäbodstigar, klimathot, myndighetsbyråkrati, hantverk och mycket annat. De delger sina livsval och drömmar, funderar kring framtiden och gör historiska tillbakablickar.

Victoria Törnqvist har tidigare skrivit barnböcker om den busiga fjällkon Tjärna och det lilla lammet Ullstrumpa samt dokumenterat livet på två fäbodar i Dalarna. Hon är utbildad kulturantropolog men arbetar till vardags på högskolebiblioteket i Falun och många somrar har hon arbetat som fäbodkulla. Victoria är även egenföretagare inom kulturbranschen och anordnar bl a vis- och poesiaftnar och konserter med vallmusik.

År 2016 blev hon framröstad som läsarnas favorit i Hela Sveriges Stora Landstipendium och år 2020 tilldelades hon Falu kommuns barn- och ungdomskulturpris för att hon med sina böcker om Tjärna sprider kunskap om fäbodlivet och levandegör en viktig del av Faluns och Dalarnas kulturhistoria.

På dessa statligt ägda odlingslägenheter har han träffat de sista fjällbönderna, följt deras arbete under bondeårets olika årstider. Vi får vara med på vårbruk, när korna släpps på skogsbete, höskörd, när får och getter mjölkas för hand och när dessa bönder ger sig ut att fiska och jaga. Vid dessa gårdar, som ofta ligger vid vägs ände eller helt väglöst, lever människorna fortfarande till stor del av självhushållning.

Detta är den sista resten av den agrara expansionen som ägde rum under 1800-talet. Gårdar som staten sedan, under tvångsliknande former, köpte in då de var olagliga bosättningar eller låg på renbetesfjället. Bönderna blev kvar som arrendatorer på sina f.d. gårdar, ett liv som har fortsatt generation efter generation. Men nu är epoken med fjällägenheter på väg att ta slut helt och hållet.

I boken Fjällbondens avsked får vi följa livet på elva stycken gårdar, de allra sista fjällägenheterna, från Härjedalen i söder till allra längst upp i Norrbotten. Möt Gösta och Marianne på Blomhöjden i Jämtland och Arne på Biellojaure i Västerbotten och alla de andra som är med i denna bok som skildrar vackra odlingslandskap och intressanta levnadsöden.

Lars-Olof har tidigare gett ut böckerna Den siste bonden på Tämmesboda, Gården på fjället och Äppelkungar.

Caroline Krook och Stockholms stift är ungefär jämngamla. Hon har träffat samtliga biskopar i stiftet och själv varit tjänstgörande biskop i elva år. Vi får genom de olika biskoparna se hur både kyrkan och samhället har utvecklats i ett Stockholm som gått från stor stad till storstad. Boken innehåller också en kyrkohistorisk del och ett avsnitt där Caroline Krook följer musiken, diakonin och undervisningen från stiftets tillkomst till idag. I den sista delen av boken får läsaren möta ett par av stiftets förtroendevalda. Boken avslutas i ett samtal med nuvarande biskop Andreas Holmberg, som delar tankar om nuet och framtiden. Så knyts historien om Stockholms stift samman, från igår till idag.

Boken ger inte bara en inblick i ett rikt persongalleri av författare som Sven Stolpe, Dag Hammarskjöld, Karin Boye, Lars Ahlin, Lars Widding, Agneta Pleijel och Anita Goldman, för att bara nämna några, utan ger också en alldeles speciell vinkling av den svenska litteratur- och idéhistorien under 1900-talet. Boken är rikt illustrerad med unikt fotomaterial och innehåller också en mängd intressanta (delvis tidigare opublicerade) texter och citat.

Ylva Eggehorn, själv författarstipendiat vid flera tillfällen och en flitigt sedd gäst på Stiftelsen sedan 1970-talet, är författare med ett 40-tal utgivna böcker i olika genrer. Hon har också skrivit pjäser, musikdramatiska verk och mer än 20 psalmer som är representerade i den Svenska psalmboken.

I och med bilarnas intåg minskade hästarnas betydelse, men åkarhästar kunde ännu under 1960-talet ses på gatorna i svenska städer. Boken är fylld av historiska bilder från bl.a. Stockholms stadsmuseum.

Ur boken:
1875 startades i Stockholm en 150 man stark hästdragen brandkår. Väldresserade, snabba hästar som i full galopp med brandvagnarna på släp kunde ta sig fram på trånga gator krävdes - vid larm släpptes hästarna loss ur sina spiltor och var tränade att själva springa fram till vagnarna, där selar från taket släpptes ner över deras ryggar. Sedan kördes hästar och vagnar i full fart längs gatorna till brandlurars tjut och klockors ringande. Hovarna slog gnistor i stenläggningen. En utryckning var ett stort skådespel på den tiden.

I den här boken får läsaren för första gången stifta bekantskap med historien om det andliga konstverk en julkrubba är. Den har blivit ett omistligt verktyg för det kristna budskapet förr och nu.

Boken med samma titel är en bit norrbottnisk musikhistoria, späckad med hejdlösa äventyr, berättade av dem som var med, och med hundratals bilder.

Mellan 2016 och 2017 reste jag omkring mellan gårdarna och fotograferade de fast boende i byn och bakom varje porträtt finns en berättelse. Kärrbackstrand är en plats precis som vilken annan plats som helst. Det finns människor som bär på stor och varm kärlek, svår sorg, som upplever ensamhet och hopplöshet men också hopp och trygghet. Inte helt oväntat ägnar sig många åt jakt och fiske, men också åt musik, konst och hembygdshistoria.

Förvisso är det lång resväg till det mesta såsom vårdcentral och skola. Det är inte heller alltid som telefonen fungerar. Något man däremot har tätt inpå husknuten är naturen, stillheten och tystnaden. Innevånarna här verkar känna sig fria och när det behövs hjälps man åt.

Kärrbackstrand - en fotografisk berättelse lyfter fram de människor som bor och verkar här. I en av Sveriges många små byar.

Annika Eriksdotter, född 1962 i Södra Finnskoga, är konstnär, fotograf, konst- och kyrkopedagog. Hon är bosatt i Skoghall utanför Karlstad där hon också har sin ateljé. Annika Eriksdotter är representerad på ett 30-tal ställen, bland annat på Upplandsmuseet i Uppsala, Region Värmland European Office i Bryssel och Flemingsbergs kyrka i Stockholm.

Hon har ställt ut på ett flertal platser, exempelvis på Liljevalchs vårsalong, Landskrona konsthall och Värmlands museum. Hon är medlem i Konstnärernas riksorganisation (KRO), Värmlands konstnärsförbund och Centrum för fotografi.

Genom kvinnors egna röster; personliga brev och dagböcker, memoarer och intervjuer, möter vi tretton fascinerande livsöden, som samtidigt speglar Sveriges historia. Förändringar i samhället ger boken dess inramning och knyter samman de olika livsödena.

Eva Helen Ulvros är professor i historia vid Lunds universitet. Hon har tidigare skrivit en rad uppskattade böcker om kvinnohistoria.

Här har tiden stått stilla, om några år är den här livsstilen borta.
Boken är en stillsam hyllning till vårt kulturarv och till de småbönder, som vi alla härstammar från. Vi som kallar oss moderna har mycket att tacka dem för. Demokrati, kultur och ett rikt landskap, bland mycket annat.

Familjen Caremalm blir symbolen för alla de jordbrukare som verkat innan den moderna tiden svepte in och skingrade traditionen för alla tidens vindar. Peter betraktar dem med kameraögat, och ser hur de sliter i det stenrike som de ärvt. Själva säger de att de bara lever sitt liv. Inget märkvärdigt egentligen, men ändå en gudagåva att förvalta. För det handlar om ett förvaltarskap.

Det är fantastiskt att få följa med de sista människorna av sitt slag som brukar sin jord. Om några år vet man att den här typen av livsstil är borta. Här har tiden stått stilla. Det gamla landskapet är så oföränderligt. Och på gården är det mjölkkornas klocka som bestämmer takten i livet, säger Peter.

Den mycket uppskattade dokumentären Landet som inte längre är har visats vid ett flertal tillfällen i SVT.
Peter Gerdehag är en prisad naturfotograf, dokumentärfilmare, författare och föredragshållare. Han har tilldelats ett flertal priser och utmärkelser som natur- och landskapsfotograf, bland andra Årets Naturfotograf av Naturvårdsverket samt pris för bästa filmfoto för filmen Kokvinnorna ett flertal gånger, bl.a. på IDA i Hollywood

Det var för många ett säkert vårtecken varje år då Lustenbåtarna återigen började dra sina bogsersläp genom Karlstad. Idag är de borta men minnena lever kvar.

Den här boken handlar om båtarnas historia, ett ämne som ingen tidigare skrivit om. Texterna är baserade på ett 20-tal intervjuer gjorda med anställda inom Klarälvens flottnings förening som gjordes i samband med att flottningen lades ner samt intervjuer gjorda av författaren själv mellan 2014 2018. Bildmaterialet är hämtat från såväl museer som privata samlingar och boken ger därmed en unik inblick i båtarnas historia, där de som jobbade ombord själva berättar om sina minnen.

Helena Lundgren Landin, Fil. Mag. i Konstvetenskap, har tidigare arbetat som guide vid bland annat Dyvelstens flottningsmuseum. Hon har även skepparexamen och maskinistexamen och arbetar till vardags med underhåll av gamla flottningsbåtar hos Pråmkompaniet. Utöver detta reser hon runt och håller föredrag om flottningens historia. Flottningsbåtar är ett av hennes största intressen.

Är det adekvat att betrakta sitt ämne som just humanistiskt och vad menar man i så fall med humaniora eller humanvetenskap?

Som all annan vetenskaplig forskning innefattar humanvetenskapen ett vitt spektrum av kunskapsområden, som ibland visar mycket liten släktskap med varandra. Till exempel är avståndet stort mellan lingvistens analyser av textsamlingar och arkeologens kemiska analyser av materiella lämningar från det längesedan förflutna. Avståndet till trots har de humanistiska disciplinerna något särpräglat gemensamt. De har alla med mänsklig verksamhet och mänskligt tänkande att göra.

Emil försörjde sig med yxa och såg i ett arbete som räknades som Amerikas farligaste yrke. Det hårda livet i skogshuggarlägren blandades dessutom med perioder på ungkarlshotell i Seattle där alkohol, kortspel och tillfälliga förbindelser lockade arbetarna.

Genom den svenske invandrarens ögon får vi ta del av en tid med mycket dramatik, som den svåra depressionen på 30-talet, fackliga konflikter och inte minst det dagliga arbetet.

Lars Nordström har översatt texterna och med hjälp av en släkting till Engström har den svenska utgåvan kompletterats med fotografier och personhistoria.

Lars Nordström är född och uppvuxen i Stockholm. Efter studier i Oregon fortsatte han till Uppsala universitet för en doktorandutbildning i amerikansk litteratur. Emigrerade till USA 1986 och är ordförande i organisationen Swedish Roots in Oregon, som efterforskar, dokumenterar och publicerar genealogiska och historiska uppgifter om svenskarnas historia i Oregon.

Har givit ut tre böcker i USA innan han hösten 2015, efter 34 år i Oregon, flyttade hem till Sverige och Värmland för gott.

Klämda mellan olika stormakter har armenierna mött många tragedier. Bara under 1900-talet drabbades de av folkmordet under första världskriget, territoriella förluster, Stalins utrensningar, en förödande jordbävning och en ekonomisk kollaps. Men 2000-talets Armenien är igen ett självständigt land vars ekonomi, kultur och kyrkoliv går mot en ny blomstring.

Öster om Ararat öppnar upp den armeniska kulturen för läsaren och beskriver mångsidigt Armeniens historia, litteratur, andlighet och populärkultur.

Det var inte bara män i Fjärran västerns skogar. Skogsbolagen insåg tidigt att de kunde minska antalet slagsmål och olyckor och alltför ohejdat supande om de i skogshuggarlägren erbjöd hustrur och barn husrum i små, enkla och flyttbara bostäder, vilket ledde till att många läger utvecklades till små, ambulerande byar med både skola och butik. Unika familjebilder visar hur livet tedde sig för många av de svenska kvinnor och barn som bodde i lägren.

Boken försöker inte dokumentera skogsbrukets historia i hela detta enorma område, utan väljer, för att göra ämnet hanterbart och överskådligt, ett litet, representativt område på ömse sidor av den amerikanska västkustens största älv, Columbiafloden. Det var där det började...

De unika bilderna visar hur skogarna i början på 1900-talet myllrade av skogshuggarläger, ny teknik, ångdrivna vinschar, stålkablar, järnvägar, vägar och lastbilar. Den amerikanska västkustens stora städer Seattle, Tacoma, Olympia, Portland, Salem, San Francisco, Sacramento och Los Angeles höll på att byggas och det tycktes inte finnas några gränser för sågverkens hunger efter stockar.

Ett avslutande kapitel beskriver hur skog och skogsbruk ser ut idag.

I Slottstid beskrivs de olika uren och deras bakgrund i text och bild. Varför de står just där, när de är tillverkade och av vem. Vi får möta hovurmakare Fredman från Bellmans tid och urmakarna i den kända familjen Linderoth. Alla utsökta fodral som omger klockorna har också många historier att berätta om olika tidsepokers konststilar, om inredning i de kungliga slotten, om influenser från andra länder, om klockor som statusobjekt och mycket mer.

Tulla Grünberger är konsthistoriker och fil dr vid Stockholms universitet. Hennes specialitet är svenskt måleri och hon föreläser ofta om konstens historia. Hennes bok Akvarellmåleri historia och teknik kom 2002 och senare böcker med anknytning till konst och historia är Hovslagargatan 4 ett hus på Blasieholmen (2014) och Trefaldighetskyrkan på Majorsgatan (2016). Intresset för kulturhistoria och mat resulterade i boken Matbröd (2003).

Martina K Svensson, är fotograf sedan 27 år och har medverkat i artiklar i magasin och tidskrifter såsom Gods och Gårdar, Sköna Hem, Hus och Hem och Tidningen Vi. Hon är även fotograf till böckerna Vilda Behag (2002), Yoga att komma till ro (2003) och Leva med Feng Shui (2007).

Sverige var länge ett av Europas fattigaste länder, men genom kolonilotter och egnahemsrörelsen skulle även de mindre bemedlade få en plats att odla sin mat på. Under 1800-talet ordnade också arbetsgivare så att deras anställda fick odlingslotter, som fabrikören på Jonsereds fabriker som döpte sitt odlingsområde till Amerika i hopp om att människor skulle låta bli att emigrera om de fick en bit mark att odla på. När funktionalismen slog igenom på 1930-talet blev köken små. Vi skulle inte längre behöva odla vår mat själva utan kunde köpa den färdig i snabbköpet, öppna en konserv och värma. Men grönytorna i staden var fortsatt viktiga och det satsades på barnen med plaskdammar och lekplatser. Odlingen i staden och behovet av gröna ytor för rekreation går som en röd tråd genom både mat- och stadsbyggnadshistorien. I boken presenteras både växtporträtt och lite odlingstips kring odling i staden. Ulrika Flodin Furås arbetar med trädgård och är specialiserad på stadsodling. Hon jobbar praktiskt med odling, designar olika typer av stadsodlingar och museiträdgårdar, bland annat på Naturhistoriska riksmuseet, Vasamuseets renässansträdgård och Spritmuseum. Ulrika är även verksam som författare, fotograf och journalist, framförallt med Koloniträdgårdsförbundets tidning Koloniträdgården. Hon har tidigare gett ut böckerna Gatsmart odling, 2012, Bergtagen Berättelsen om Norberg och järnmalmen, 2014 och Urban odling tak, terrass, balkong, 2016. Ulrika arbetar också som guide och ciceron samt som föredragshållare.

I boken får vi följa med på en resa genom århundraden. Vi möter människor som bott på gården och vi kan fortfarande se spår av den gamla kvarnen, sågverket och tegelbruket. Idag är Taxinge en välskött gård där man både bevarar och förvaltar såväl byggnader som mark.

Med text, kartmaterial, arkivfotografier och nytagna bilder kan vi följa Taxinges utveckling fram till idag.

Tulla Grünberger är konsthistoriker och fil dr vid Stockholms universitet. Hennes specialitet är svenskt måleri och hon föreläser ofta om konstens historia. Hennes bok Akvarellmåleri historia och teknik kom 2002 och senare böcker med anknytning till konst och historia är Hovslagargatan 4 ett hus på Blasieholmen (2014) och Trefaldighetskyrkan på Majorsgatan (2016). Intresset för kulturhistoria och mat resulterade i boken Matbröd (2003). Tidigare på Votum: Slottstid Klockor på de svenska Kungliga slotten.

Du behöver inte vara smålänning för att snålvattnet skall rinna till, här bjuds både överdåd när tillfälle ges och överbliven skrapmat när utkomsten är skral i ett motsatsernas landskap. Här bjuds nedslag i den tunna mylla som täcker Smålands urberg, tryfferat med några recept och citat som väcker och förstärker smaklökarnas bifall. En brokig samling texter som gör kulinariska, geografiska och historiska nedslag i de små landen, lätt kryddade med småländska ljud och läten.

Birgit Carlstén är skådespelare, sångare och regissör sedan cirka 40 år. Född och uppvuxen i Huskvarna, utbildad vid Skara skolscen, Teaterhögskolan i Malmö och vid privata sångstudier. Har erhållit ett flertal priser och utmärkelser. Hon har hela landet som arbetsfält, på scen och på rörlig bild, har skrivit krönikor och artiklar, bor strax utanför Göteborg, är vice ordförande i Alf Henrikson-sällskapet och hedersledamot av V-Dala nation i Uppsala.

Cecilia Davidsson är författare och lektor i kreativt skrivande vid Linnéuniversitetet. Född och uppvuxen i Tolg och i Växjö, numera bosatt i Vaxholm. Utöver noveller, romaner och barnböcker skriver hon lättläst litteratur. Bland annat har hon gjort lättlästa versioner av Vilhelm Mobergs romaner Utvandrarna och Invandrarna

En lång rad yrkesutövare kommer att passera revy: jordbrukare, hantverkare, gruvarbetare, byggnads- och anläggningsarbetare men också representanter för friare yrken som skrivare, lärare, läkare, arkitekter och servicepersonal av olika slag. Sjömän och soldater utgjorde andra viktiga grupper utan vilka något romerskt imperium aldrig skulle ha funnits.

Boken är en första enkel introduktion och kräver inte några förkunskaper. Den kan tjäna som en trevlig följeslagare på resan till Rom. Författaren har varit gymnasielärare i klassiska språk och historia vid olika gymnasieskolor, docent i latin vid Göteborgs universitet, professor i humanekologi vid Chalmers, Göteborgs universitet samt Aalborgs universitet.