Postilla : Gustaf Wingren predikar

Orden är viktiga. Orden om oss och till oss biter sig fast, häftar vid, blir en del av oss. Vi behöver de sanna och löftesrika orden, orden att lita till, orden som bjuder misströstan spetsen, orden som upprättar och ger livsmod – vi behöver evangelium! Ty de negativa, nedvärderande och osanna orden, ord som vi så lätt tar till oss, skapar osäkerhet, missmod och förtvivlan. De påverkar inte bara mig själv utan också mina relationer till medmänniskorna. Så kan man sammanfatta Gustaf Wingrens (1910–2000) syn på predikans förutsättningar och uppgift. Gustaf Wingren var präst i Svenska kyrkan men verkade under större delen av sitt yrkesverksamma liv vid Lunds universitet, varav 26 år som professor i systematisk teologi. Men han predikade regelbundet. I denna postilla får vi göra sällskap med Gustaf Wingren genom predikningar under ett kyrkoår. Predikningarna är hållna mellan 1939 och 1988, en period av dramatisk förändring i Sverige. Rakt igenom alla olika situationer och tider hörs den omisskännligt angelägna och alltmer sällsynta tonen hos den som har något viktigt att säga. Det var den som gjorde att vi lyssnade. Oavsett om vi höll med eller inte. Med ett språk rotat i bl.a. Karlfeldts, Heidenstams och Frödings poesi, med ett teologiskt innehåll byggt på tolkning av bibeln och den nutida människans livssituation, och med den angelägna tonen skapade Wingren ett alldeles eget uttryck som fortsätter att beröra.