Glädjen att älska

Påven Franciskus tar i sin apostoliska förmaning Glädjen att älska (Amoris lætitia) upp ett mycket brännande ämne: kärleken i familjen. Skrivelsen är en motsvarighet till Johannes Paulus II:s Familiaris consortio och är liksom denna en sammanfattning av en biskopssynod om familjen (2015/2016 resp. 1981). Jämför man de bägge dokumenten inser man att det hänt en del sedan 1981. Biskopssynoden 2015/2016 var inte enig, och Amoris lætitia) har väckt frågor från ett antal kardinaler och biskopar, något som debatterats flitigt i både kyrkliga och världsliga media. Det som väckt mest frågor och debatt rör synen på omgifta frånskilda och andra irreguljära familjesituationer. Påven skriver själv att han i första han »uppfattar förmaningen som en inbjudan till kristna familjer att värdera de gåvor som äktenskapet och familjen utgör och vidmakthålla en kärlek som är stark och fylld av värden som generositet, kompromisser, trohet och tålamod.« I andra hand ser han förmaningen som ett sätt att »försöka uppmuntra alla att bli tecken på barmhärtighet och närhet i sammanhang där familjelivet inte levs på ett fullkomligt sätt eller där man saknar frid och glädje.« (Amoris lætitia, nr 5)