Mitt år med Jesus

Vi har börjat skolan efter ett långt jullov. Vår lärare föreslår att alla byter plats i klassrummet. Jag hamnar längst fram vid fönstret. Nu kommer alla att titta på min korta, tunna hästsvans. Bakom mig sitter Samuel, han som är elak och snygg på samma gång. Helt klart den snyggaste killen i klassen.

Lärarna brukar påminna oss om att alltid vara snälla mot varandra. Samuel är bara snäll och duktig när lärarna ser honom. När de inte ser bråkar han ofta med mig. Om jag struntar i honom brukar han sluta. Emilia och jag brukar kalla honom för sura-snobbiga-snygga-skit-Samuel, och förkortar det med s-s-s-s-Samuel.

Jag berättar för farmor om Samuel. Då tittar hon på mig med sina genomträngande, varma ögon och säger: Du kan be att Samuel och du ska bli kompisar. Be att Gud ska hjälpa dig. Jag nickar eftertänksamt mot farmor men suckar inombords. Jag vill inte bli kompis med någon som ger mig fula blickar och tycker att jag är en tönt. Jag tänker inte be att vi ska bli kompisar. Aldrig i livet! Jag ska be att Gud skickar honom till en annan skola.

Följ med i Karins liv under ett helt år. Ta del av hennes tankar och funderingar kring att vara ett Guds barn. Varje dag får du en fråga eller reflektion som du själv kan fundera kring. Läs boken varje dag som en andaktsbok eller som en roman i sin helhet!