Polsk poesi under mellankrigstiden : ett paradigmskifte - exempel marialyriken

I avhandlingen Polsk poesi under mellankrigstiden: ett paradigmskifte. Exempel marialyriken driver Marousia Ludwika Korolczyk tesen att den polska mellankrigstidens poeter fann en form och modell för den poetiska gestaltningen i den medeltida poetiska traditionen. Den estetik som förknippas med modernismen brukar ofta betraktas som ett radikalt brott mot traditionen, vad det poetiska hantverket beträffar, och som en spegel av radikalt nya erfarenheter i den nya tiden, men Korolczyk visar i sin avhandling att den nya tidens form har en förmodern förlaga. Korolczyks frågeställning "varför den medeltida poetiska traditionen reaktiveras i mellankrigstidens marialyrik" leder fram till och blottlägger en typ av litteraturhistoriska samband vilket i förlängningen kan få betydelse för den europeiska litteraturhistorie-skrivningen i stort. Frågeställningen kan nämligen inte bara begränsas till den polska modernismens förutsättningar, utan ger även bränsle till, och nya perspektiv på, den omdiskuterade frågan om det modernistiska formspråket i ett vidare sammanhang. Korolczyks avhandling presenterar en helt ny kartläggning av sambandet mellan medeltid och högmodernism, speciellt vad gäller det poetiska formspråket som ett uttryck för en korresponderande -tidsanda-–behovet av eller längtan efter autencitet. Speciellt tydligt visar Korolczyk på kopplingen mellan den medeltida lyriska formen och den moderna vad gäller synen på den poetiska formen som ett uttryck för en strävan mot objektiva eller högre värden. Korolczyks avhandling kan därför innebära en ny färdriktning för modernismforskningen, även utanför den polska litteraturhistorieskrivningen.