Hon är prästen som blev bannlyst av kyrkan, efter att ha uppmanat till solidaritet med förföljda kristna. Hur kunde det bli så inom en organisation som säger sig stå för förlåtelse och medmänsklighet? Trots att Svenska kyrkan har sex miljoner medlemmar, så finns det få röster som har berättat om spelet bakom folkkyrkans kulisser. Men hur är det att tjänstgöra inom en organisation där yta och innehåll inte stämmer överens? Inom en kyrka där politisk ideologi trumfar den kristna tron? Där mobbning och trakasserier är vardag trots att man säger sig stå för goda värderingar, och där bannlysning fortfarande drabbar den som inte marscherar i takt? I Konsten att överleva Svenska kyrkan ger Helena Edlund, efter tolv år som präst, sin bild av en vilsen kyrka som gjort sig av med sin gamla identitet och nu desperat söker efter en ny. Boken är en djupt personlig berättelse om glädjen och de många goda sammanhangen men också en rasande uppgörelse med dysfunktionella arbetsplatser, arbetsgivare som vägrar följa lagen och makthavare som låter det ske utan att ingripa.

Löftesmomentet vid prästvigning,med särskild hänsyn till debatten om prästeden vidkyrkomötena 18681893 och dess senare följderUnder 1800-talets senare hälft avskaffades alla ämbets- och befattningsederi Sverige, med undantag för domareden. Det gällde bl.a. studenteden,läkareden, soldateden och prästeden. Detta skedde under en 25-årsperiod,18681893. Mellan samma årtal diskuterades frågan om edsavläggelse vidsamtliga sex kyrkomöten. Om detta handlar denna bok.

Skulle du hålla fast vid din tro och bekänna Jesus om du riskerade att bli torterad och halshuggen?
Om din familj skulle förföljas, plågas, dödas? Så är det för många i Mellanöstern just nu. Och i Afrika. Tusentals kristna i Syrien, Iran, Irak, Gaza, Saudiarabien, Somalia, Egypten och andra länder skulle säga att deras tro ”prövades” om de ”bara” torterades och slapp att dö som martyrer.
Det är inte lätt för oss i Sverige och Europa att föreställa sig ett sådant liv.

I den här boken tar oss Tom Doyle med till nattliga gudstjänster och tortyrkammare – till flyktingläger som kontrolleras av terrorister – till familjer som slaktas av sina egna släktingar.
Det är sanna berättelser. Det är personliga berättelser. Det är berättelser i nutid. Det du läser om här har precis hänt.
Några av bokens huvudpersoner har dödats. Andra räknar med att bli dödade. När som helst. Men deras budskap till oss är fullt av hopp! De tvivlar inte och de tvekar inte. För dem finns bara en väg. Jesus. De – IS-offren, Mellanösterns förföljda kristna – uppmuntrar oss! De ber för oss! Men sam­tidigt behöver de vår bön.

?Käraste Astrid!Vi som lovade att inte visa varandras brev för någon! Och nu ska de bli en bok. Jag vågar inte tänka på vad Sara, 13, hade tagit sig till. Vem som helst kommer att kunna läsa. Allt det som var bara mellan oss. Det skulle vara intressant att veta vad du hade tyckt om det. Du får ju ingen chans att vare sig censurera eller redigera. Nu blir det som vi sa på bibelskolan i Orsa: Allt ska fram i ljuset!? Under några år i början av 1970-talet brevväxlade Astrid, född 1907, intensivt med Sara, född 1958. Att det i ålder skiljde drygt femtio år bekom ingen av dem. Det var två ?besläktade själar? som utbytte tankar om livet, kärleken och hur svårt det är att vara människa.Med åren blev det längre mellan breven, men kontakten upp­hörde inte helt förrän efter Astrid Lindgrens död 2002. Sammanlagt består samlingen av mer än åttio brev.Denna unika brevväxling visar en mindre känd sida av författaren. Men framför allt visar den hur mycket det betyder för en ung människa att bli sedd och bekräftad under de kanske mest sårbara åren i livet. Sara Schwardt (född 1958) skrev mycket som ung. Brev och berättelser utgjorde en säkerhetsventil i ett kaotiskt liv. Efter en personlig kris tog hon i vuxen ålder upp skrivandet igen och deltog i flera skrivar­kurser. En novell och några andra texter har publicerats i fackföreningspress.

I juli 1908 flyttade Strindberg in i den bostad som skulle bli hans sista, det så kallade Blå Tornet på Drottninggatan 85. Det segslitna förhållandet till Harriet Bosse hade nu brutits för gott, och till en avsina vänner från tiden i Lund skriver Strindberg att han »gråtit i fyra månader« och bett Gud att få dö. Men där, i ensamheten och befriad från minnena, »kom dikten opp!« igen.Den dikt som kom opp var Siste Riddaren (om Sten Sture d.y.), och detta skådespel följdes senare under hösten av ytterligare två historiedramer: Riksföreståndaren (om den unge Gustav Vasa) och Bjälbo-Jarlen (om Birger Jarl). Dessa dramer tillhör den del av Strindbergs författarskap som eftervärlden förvisat till skuggorna, men av samtiden fick de ett på det hela taget gynnsamt mottagande inte minst skådespelens nationalistiska tendens slog an på dåtidens teaterpublik och recensenter.För den sentida läsaren öppnar sig dessa dramer även för andra infallsvinklar. Strindberg väver här in den världs- och historiesyn han gjorde till sin efter inferno- krisen. Med dessa skådespel framträder Strindberg som en existentiell sökare; han brukar historiedramats tradi- tionella form för en personlig brottning med tillvarons plåga i sin strävan att finna »ett Oändligt Sammanhang« i »den Stora Oredan«.Björn Sundberg är professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Han har tidigare givit ut böcker om bl.a. Hjalmar Söderberg och om nutida svensk dramatik.

Spenderar du också mycket tid med att surfa på din mobiltelefon? Att hålla sig uppdaterad är viktigt; att koppla ner sig en dag kan innebära att man går miste om en stor mängd viktig information. Födelsedagar, barnafödslar och andra glädjeämnen delas vitt och brett i sociala medier, och detsamma gäller sjukdomar, dödsfall och problem. Det finns mycket som är bra med att vara uppkopplad, men att ständigt känna press att lägga ut bilder, engagera sig i andras inlägg, jämföra sig med andra samt hålla sig uppdaterad tar på krafterna. Och ännu viktigare: det tar tid och fokus från Gud.

Är det möjligt att vara aktiv på sociala medier och samtidigt ha blicken riktad åt rätt håll?

I den oerhört aktuella och användbara boken #utmaningar guidar den bästsäljande författaren Craig Groeschel sina läsare till ett liv där Gud och sociala medier samverkar på ett sätt du aldrig trodde var möjligt.

Sommaren 2004 rasade Ulrika Sandéns liv. Inom loppet av ett par månader fick hon en allvarlig hjärntumör, hennes sambo sedan sex år lämnade henne, och hon vaknade upp efter operationen med en stor del av sina åtta senaste år utraderade ur minnet. Med värme, svärta och humor ställer hon i sin bok, ... och jag vill leva, många angelägna frågor om livet.

Denna kommentar till Benedictus Regel, den första på svenska, berättar om hur människor läst och läst om en 1500 år gammal text. Regeln visar sig vara mer än »regler«. Själv säger Benedictus att för den som följer regelns väg »vidgar sig hjärtat«.Författaren är katolsk präst och lever som benediktinmunk i Den Helige Benedictus Kloster i Mariavall på Österlen.

Vad var det egentligen som hände? Charlotta Ölander tillhörde dem som kom levande från tsunamins Thailand. Detta är hennes egen berättelse om skräck och förvirring men också om empati, livsvilja och mod. Charlotta anslöt sig under veckan efter katastrofen till en grupp frivilliga hjälparbetare och berättar här om de omtumlande dagarna som följde och den tröstlösa väntan på regeringens insatser.

I denna bok skriver Thomas Jonsson om tiondet. Han visar på tiondet som en möjlighet att låta Gud bli involverad i vår ekonomi. Det gör vi genom att avskilja en del av allt vi fått och ge till Herren. Tiondet visar på ett konkret sätt att vi litar på och är beroende av honom. Vad är tiondets bibliska bakgrund? Är tiondet till för att Gud behöver pengar eller för att Gud vill välsigna oss? Thomas Jonsson ger bibliska svar på dessa och många andra vanliga frågor. Han visar dessutom på att tiondet är en förbundshandling och förklarar vad det innebär. När vi ger vårt tioende till Kungen kommer han att beskydda, bevara och välsigna oss. Eller som Malaki skrev angående tiondet: "Pröva mig nu i detta, säger HERREN Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått." (3:10)

Den här boken är skriven för dig som vill lära känna Jesus, vare sig du kallar dig kristen eller inte. Under hundra dagar bjuds du in att följa den Jesus, som lärjungen Johannes beskriver i sina texter. Bibeltexter som utgår från insikten att Jesus verkligen var både människa och Gud, och att allt han gjorde har en evig betydelse och säger något till oss -- om oss. Boken är skriven som en andaktsbok, uppbyggd kring teman och bibelberättelser som beskriver Jesu person och verksamhet. Med enkla, kommenterande texter, förs vi varsamt genom Johannesevangeliet texter, och inspireras av författaren till en förändringsprocess i reflexion och bön. Hundra dagar är en bra tidsrymd när man vill genomföra kursförändringar och starta nya processer. Låt 100 dagar med Jesus inspirera till en ny början -- på ett helt år, ett decennium, ett helt liv och till sist en hel evighet. "Det kommer att bli revolutionerande dagar som kan förändra din syn på livet, på dig själv och på Jesus." Niklas Piensoho

Den tidlösa "mormorsrutan" har prytt soffor, fåtöljer och överkast i generationer. I den här boken finns en uppsjö rutor som både är enkla att göra och garanterat sticker ut i mängden. Här finns såväl traditionella klassiker som moderna mönster i glada färgkombinationer. Lär dig allt du behöver veta för att virka söta mormorsrutor - från grunderna till tekniker för att dekorera dina rutor och ge dem det lilla extra. Variationsmöjligheterna är oändliga. Du får tydliga beskrivningar på hur man bäst mixar och matchar färger samt steg-för-steg-instruktioner för olika dekorationer, som applikationer och korsstygn. Låt dig inspireras av bokens färgglada projekt och skapa filtar, kuddar och mycket mer. Pryd ditt hem med mormorsrutor!